Kuikka 17.-19.8.2014

I söndags var det äntligen dags att åka iväg på ett äventyr, som jag otåligt väntat på sedan dag ett av NaFo-utbildningen. För mig blev det start 5-tiden och framme vid Kuikan kämppä var vi ca kl. 15. Stället är mitt ute i ödemarken, vackert beläget vid en liten sjö finns några av Forststyrelsens stugor, som nu fungerar som HQ för Lassi Rautiainens Articmedia - Wildlife Safaris in Finland. Rautiainen är en fotograf, som sedan slutet av 70-talet har matat rovdjuren för att kunna fotografera dem. Att fotografera björnar, vargar och järvar i det vilda är näst intill omöjligt utan att locka dem med mat. I slutet av 80-talet berättade han om sin verksamhet i Norge och Sverige med följden att flera av hans kolleger ville komma till Kuhmo för att fota björn. Sedan 1991 har fotografer från olika länder besökt Rautiainens kyffen precis intill den ryska gränsen. Och nu var det vår tur!

Kl. 16 serverades en god middag och kl. 17 åkte vi iväg till första nattens gömslen. De flesta av vårt gäng var samlade kring Lampi, en liten, vacker sjö några tiotals meter från gränszonen och ingenmansland. Jag hade inga speciella tankar om hurdant gömslet kunde vara, så jag var ganska positivt överraskad av hur... tja... snyggt det var. Innantill alltså. Nedan syns grannkyffena, som båda var för 2 personer. Vi hade ett 4 personers gömsle och jag tyckte att vi hade rätt bra med svängrum, så länge vi satt och fotograferade. Det fanns tom. en torrtoa bakom väggen, men innanför presenningen. Inte direkt privat, men men...

Lampi

Kvällen gick bra och fort. Alla fyra var rätt uppspelta och fyllda av smånervös energi. Förväntningarna var på topp och plötsligt, efter ett par timmars väntan ser vi den första björnen komma in från höger. Vilken lättnad! Vilken glädje! Vi hade i alla fall sett en björn. Det smattrade så sjuttsingen i vår koja då vi brände av ruta efter ruta på denna skogens konung.

Följande björn kom strax därefter. Den tog klart längre tid på sig än den första, som verkade ha dragit vidare till Paradiso, där kyffesmästaren satt. Björn nr 2 trivdes en god stund vid buffén och spatserade sedan fram och tillbaka längs med sjön. Den visste säkert att den blev plåtad av nybörjare, så den poserade lite extra.

Under kvällen beundrade vi ännu landskapet och speciellt dimman som steg upp från tjärnen då det började skymma. Några havsörnar såg vi också och som en fin avslutning kunde man ännu urskilja en björn bakom dimman. 

Natten blev sedan ett äventyr för sig. Vi började organisera våra grejer och göra oss klara för att få några timmars sömn. Vi undrade flera gånger hur 4 fullvuxna karlar ryms att sova i gömslet och konstaterade varje gång att det väl bara är att lägga ner sig. Därmed lade sig 2 på golvet och 2 delade på en bänk, som var ca 3 m lång och kanske 40 cm bred. Till hjälp tog vi ännu en pall och under natten hittade mina fötter en sopkorg att vila sig mot. För att göra en lång story kort, så kan jag konstatera att jag har sovit på bekvämare ställen. Typ alltid. Ändå blev det en timme eller ett par av sömn. Efter kl 4 satt jag redan och spanade ut över tjärnen och skymtade igen en björn bakom dimman. Vackert, vackert, vackert. På morgonen upptäckte vi också att man kunde fälla upp bänken så att alla kunde ha sovit på golvet...

8-tiden sökte vi oss tillbaka till Kuikan kämppä. På programmet stod morgonmål och bastu. Gott och skönt. Avnjöt tom. en bastuöl 10-tiden på morgonen. Det kändes småavigt, men gott smakade den. Efter det blev det vila för flera av oss. Det kändes finfint med några timmars sömn och på eftermiddagen var alla igen klara för en ny natt i kyffena.

Vårt glada gäng hade den stora turen att få ta in på lyxkyffet vid Paradiso i gränszonen. Det här är lite större och har tre britsar! Och torrtoan är lite mera privat. Måste medge att det nästan kändes som ett 5-stjärnigt gömsle. Vädret var dock inte på vår sida den här natten. Himlens portar hade öppnat sig och det regnade... mycket.

Paradiso

Trots det blev det en fantastisk kväll. Regnet avtog och vi fick njuta av en riktig björn-show. Som bäst såg vi 5 st på en gång! I mig väckte det här obeskrivbara känslor. Ofattbart, ofattbart var det ända som snurrade i huvudet på mig. Vad lycklig jag är, som får se och erfara vårt största rovdjur på så nära håll. Och då mörkret föll och vi "bara" kunde höra björnarna... fantastiskt. Vi kröp ner i våra sovsäckar och bara lyssnade till deras bröl. Jag tror att det är något jag aldrig glömmer.

Jag hade "spaningsbritsen", den som är på fönsterhöjd. På morgonen tyckte jag mig se rörelse i skogsbrynet och efter en noggrann titt med kikaren visade det sig att vi också fick se en järv. För min del blev det här pricken över i:et. Wow! Det var ännu rätt mörkt då den kom på besök, så bilden nedan är tagen med ISO 12800. Vinner ingen Wildlife Photographer of the Year -titel med den, men jag har en bild på en järv! En bild, som jag själv tagit.

Ännu en björn och ett par duvhökar avrundade morgonen fint. 8-tiden återvände vi igen till HQ, njöt av en snabb-bastu och ett ordentligt morgonmål. Kl. 10 startade vi hemåt.

Lassi Rautiainen kommer att föreläsa under rubriken "Taistelijat" på Hangö Foto Festival lördagen den 27.9.2014 kl. 10. Då kommer i alla fall jag att vara på plats.