London genom 50mm

Har tillbringat påsken hos min vän i London. Fotade endast med mitt 50mm objektiv fastskruvat på kameran. Några tankar om det hela nedan. Och naturligtvis bilder.

Har alltså tillbringat påsken + några extra dagar hos min vän i London. Tanken var att försöka hitta någon sorts naturmotiv, som alltså inte skulle vara sk. cityscapes, i storstaden. Att springa efter fina landskap i en storstad tillsammans med någon som inte är helt intresserad av fotografering är inte så där jättelätt, fast man kanske kunde tänka sig att det skulle vara det. Då jag insåg att det inte skulle bli något av min fenomenala plan tänkte jag om. Utöver min trotjänare Canon EF 24-105mm 1:4 L, som jag alltid har med mig, hade jag också packat ner mitt Canon EF 50mm 1:1,4. Jag vet inte vad det var, som gjorde att jag hade tagit det med mig, men vackert så. 50mm är ett objektiv, som jag av någon orsak sällan använder, trots att jag har haft ett i kit-bagen några år redan. Jag har inte heller riktigt förstått hypen kring det, speciellt bland med kvinnliga fotografer. Många nämner 50mm som sitt favorit objektiv, både för all-round och porträtt. Själv köpte jag 50mm för porträttfoto i naturligt ljus, men jag har liksom lite glömt bort det.

Men till saken. Min nya plan blev alltså att endast använda 50mm under vistelsen i London. Med handen på hjärtat kan jag säga att jag inte är helt nöjd med resultatet, men visst finns det vissa pärlor bland med. Jag försökte plåta lite allt möjligt för att se hur optiken fungerar och för att bli bekant med den.

För porträtt är objektivet utmärkt, kan inte annat säga. Tog en hel del spontana porträttbilder på min vän, som blev riktigt lyckade. Speciellt gillar jag det att man kan ställa in skärpedjupet riktigt riktigt litet och på så sätt få objektet, eller i det här fallet personen, att framträda på ett nästan orealistiskt sätt från bakgrunden. På bilden nedan är kamerans öppning 3,2. Med en ännu större öppning skulle bakgrunden ha suddats ut ännu mera, men min poäng framgår tydligt redan här. På bilden ses min vän Manju, eller egentligen på hennes alter ego Indian Tourist Lady, under en avslappnande promenad i Camden-trakten.

Indian Tourist Lady. 18.4.2014. Camden, London.

50mm ISO 640 F3,2 1/60s.

I London var det ordentlig vår. Grönt och fint. Sol och regn. Varmt och kallt. En stor del blommor var i full blom, bl.a. liten blåklocka. Jag passade på att knäppa lite bilder då solen tittade fram efter en regnig dag i Cherry Tree Woods, en liten trevlig park i East Finchley. Skärpedjupet är nästan det minsta möjliga och bilden blir ganska abstrakt, vilket jag gillar. Ljuset och färgerna i bilden tilltalar mig också. Att få fokuset rätt var ett litet projekt i sig. Jag gick ju inte ut enkom för att fota blåklockor och krypa omkring på marken för att få till en bra bild. Eftersom jag hade på mig mina granngula byxor påsken till ära valde jag att bara sticka ner kameran på blåklockshöjd i stället för att kasta mig ner på den våta och leriga marken. Därmed blev det också en hel del försök före jag träffade rätt.

Efter regn kommer sol. 20.4.2014. Cherry Tree Woods, East Finchley, London.

50mm ISO 400 F1,6 1/250s.

 Ljuset i Cherry Tree Woods var trevligt. De mörka regnmolnen hängde ännu kvar, men genom dem tittar solen, som håller på att gå ner, fram. Grönt och fuktigt. Därmed blev det också en helt traditionell landskapsbild.
Parken var nästan öde då jag kom dit eftersom det ännu regnade lite. Då regnet slutade ploppade det in människor i en jämn ström. För att få bilden nedan folktom fick jag vänta en god stund, men det lyckades till slut och resultatet blev rätt stämningsfullt.

Green Green Grass. 20.4.2014. Cherry Tree Woods, East Finchley, London.

50mm ISO 400 F8 1/200s.

Under promenaden hem från Camden gick vi på en bro över järnvägen. Jag fastnade för ljuset på skenorna och horisonten med sitt orange sken. Tog några bilder med och utan tåg, men den här blev min favorit. Tåget kommer in i bilden snett nerifrån och för blicken med sig till horisonten. Dessutom kan man se rörelse eftersom slutartiden inte var den snabbaste.

London Railway. 18.4.2014. Kentish Town, London.

50mm ISO 500 F8 1/60s.

Summa summarum kan jag väl säga att jag ännu behöver vänja mig vid mitt 50mm objektiv. Det känns mycket ovant att “skjuta” med fast optik, att inte kunna zooma, utan att i stället anpassa sig själv eller bilden enligt objektivet. Att använda fast brännvidd är ett helt annat sätt att fotografera och att se på saker och ting. I och för sig är det ju en utmaning, som jag är villig att ta mig an. Game on, säger jag.

En klar fördel med 50mm är vikten. Det väger ju nästan ingenting. Det gick finfint att bära omkring på kameran hela dagen och att ibland klämma ner den i min lilla Freitag axelväska. Nemas problemas. Min trotjänare väger en hel del mera, för att inte sedan tala om 70-200mm. Men det kanske vi tar en annan gång. Tack för idag.